drömmar
Det är överallt, jag försöker glömma men jag blir jämt lika påmind. Jag försöker att gå vidare. Man kan ta det som ett sätt att glömma, förtränga eller rymma ifrån alla problem och konflikter.jag vet inte hur jag ska förklara hur det känns. Jag har inte längre några ord som räcker till. Det finns inte i min värld att förlora något så värdefullt, att något som betyder så mycket ska försvinna Jag frågar mig själv dagligen varför.. Det finns inget svar, jag förstår ingenting.. Jag försvann.. så snabbt.. Det betyder inte så himla mycket längre, visst gör det inte? Att sakna är egentligen en svaghet, jag har inte tid att sakna jag har inte tid att inte orka.. Det känns som att så många år som har gått förbi bara har förlorats på en minut. Den sista som hade det klippte bandet och jag försvann. Jag fick inte längre vara en del av bandet, fick inte längre vara kvar.. Jag dog, eller.. Det är lättare att gå vidare när jag är ledsen arg och för tvivlad det känns som ett måste då jag orkar inte önska allting tillbaka, egentligen.. Det är bara så jävla många minnen som spökar i mitt huvud dag som natt, det är tvivel, oro och ångest som vrider om sig i magen. Det är inte längre någon sol, motivation, eller kärlek kvar i ögonen. Det är tomt överallt. Bara tankar som egentligen förvärrar allting. Det är som att en låga har släckts och allting är lika mörkt som det var en gång förut.. Då jag var hon som aldrig öppnade sig, hon som bara låste om sig och sitt hjärta.. Det gör ont att bandet är klippt, att ingenting kan återgå som förr..
Jag behöver egentligen ladda ur, och ladda om. jag behöver någonting nytt.. behöver glömma behöver sluta, behöver få slut på det onda.. jag vill bara att allting ska sluta.. sluta spöka hemma hos mig försvinn.. minnen...försvinn jag orkar inte sakna, jag orkar inte orka, jag orkar inte ha kvar minnen som finns där
som plågar mig dag ut och dag in som bara får mig att vilja försvinna..
tomma blickar
försöker blicka framåt..
ge mig tid att gå vidare..
jag dör nog ut på vägen
men låt mig göra det.
tack till min stöttepelare josefin.
tack för att du finns där
och lyssnar
tack för att du står kvar
när vinden är hård
tack för att du aldrig vänder kappan
mot vinden och går..
tack till dig.
Kommentarer
Postat av: josefin
taaaaaaaack själv!
Trackback
